PRESS, STRESS & MISSFÖRSTÅND
Känns ofrånkomligt dessa tider.
Ännu mer i min situation.. men redan idag har lite knutar i livet & på ens samvete,- nystats upp.
Barn har ätit, leker fint, fast är man 11månader är det inte ofta det är s å fiint just.
Nu ska alla möjligheter att ställa sig upp prövas, det går sådär, g å r - går inte alls än, något steg när man håller i armarna..men allra bäst när man ställer hennis små fötter på ens egna fötter o går framåt.
Men så kan vi ju inte gå hela livet. eller..
_______________________________________
Idag bestämdes nästa träff med läkaren ang medicineringen.
Är riktigt nöjd med denna dos och medicin
Lamotrigin 100mg
Ska bli skönt att ösa ur sig allt också.
Allt som hänt..under hösten.
Skilsmässa
Diagnos
Flytt
Barnen
Ny relation
och alla relationer omkring det. .
Nya människor, nya,- nyupptagna,- och avslutade vänskapsrelationer.
Kommer på mig själv ofta med att tänka hur svårt det är att göra alla nöjda.
För är det inte så?
Varenda jävel m å s t e bli nöjd för att man ska tillåta sig att vara lycklig fullt ut.
Men så är det också så med det att det är OMÖJLIGT.
Så va fan begär man av sig själv egentligen..?..
Bita sig själv i svansen är ju skönt.
/bra sagt
Gå vidare.
Ska inleda KBT-terapi snart också. Ni har säkert hört om den terapiformen.. Den ska vara superbra. Långa köer för de som står utanför sjukhus och dylikt, men som vill komma i kontakt med den hjälpen.
A L L A är värda den bästa hjälpen. Lova mig att ta emot den om den bjuds..
Ska få hjälp. Är så lycklig för det.
Vi ska se framåt.
Inte älta i det förgångna. Lära mig att hitta verktygen för att få ihop alla sorters situationer som tillkommer i livet.
Känns sunt..
Där kommer verktygen in, så snälla tomten..önskar mig en ny "synvinkel" på livet ;)
Sen jag fick diagnosen har jag bara ångat på..så jag läste om den igen.
Lärde känna mig själv på nytt.
Några tårar rullar alltid nedför kinderna.
Men det är viktigt att påminnas.
Min kärlek, som jag lever med,- menar på att han inte ser symptomen.
Nej, det går riktigt bra för mig nu med alla tvångstankar och dalar o höjder.
Jag är jämn, - som a l d r i g förr.
När man har en sjukdom som jag, OCH HAR KOMMIT TILL INSIKT om den,- så är man livrädd för att de man älskar ska tröttna o lämna.
Men egentligen är det ju NU jag kan ge H E LA mig, ge och ta emot.
N U
Så när man blir UPPLYFT, älskad och BEHÖVD rymmer hjärtat knappt den känslan.
Jag värms upp av minsta kärlekskast.
t a c k s a m
______________________________________________________
___________________________________
_______________________
_________________
________________________________________________________
Kommentarer
Trackback
