IDAG SKA DET SMIDAS

Medans järnet är varmt, som han sa, smeden?



Idag händer det grejjer. Inga små grejjer heller.
Det är så stora och livsavgörande val jag måste ta beslut om.
Men först tar vi en promenad med fyra vackra kvinnor. Vackra så det förslår. Känner mig som en prutt i jämförelse med deras uppenbarelser. men det är bara o suga in bålmuskulaturen och promenera ;) ..vackra så det förslår, jojo. Jag har mycket vackert omkring mig.




Läsarfråga.

Anonym om SÅ VAR BESLUTET TAGET:
Pernilla, jag känner igen mig i mycket du skriver. Är inte lika modig som du så väljer att skriva anonymt. Men tillbaka till där jag började, inte allt, men mycket känner jag igen mig i. Trasiga relationer, ett inre som skriker, och ett yttre som ständigt förändras, förbättras för det KAN man styra över. Inte sitt inersta. Det jag undrar, HUR får man hjälp? Det enda jag har fått är starka sömntabletter, för dom tror att jag är smått utbränd och behöver sova på nätterna. Detta är svårt, jag VET ju inte om jag är "sjuk"? Svara gärna i detta inlägget. (Om du vill) Stor kram till dig.



SVAR: Hej du också vilsna själ.
Det verkar som du kommit till insikt. Det är otroligt viktigt för att kunna läkas.
Jag kan inte ge dig något proffsigt råd. Men det verkar ju som om du varit i kontakt med läkare som har skrivit ut starka sömnmedel, som du skriver. Är det sömnen som är värst? Det jag undrar är om du även har berättat om hur du mår i övrigt? Hur mår du?  Hur ser ditt liv ut i allmänhet,- väljer du sånt som gör dig gott? Man kan påverka sitt mående i stort, genom de små valen man gör. Vilket umgänge man har osv. Att relationer har gått i kras, beror det verkligen på DIG? Kanske du bara skulle behöva en psykolog/kurator som du först o främst klickar med. Där du kan öppna upp dig o tömma ur lite av den tunga ryggsäcken du verkar bära på? Vad tror du?
Massvis med kramar till dig från mig



SÅ VAR BESLUTET TAGET

Ingen återvändo.
Men nu gäller det att samla kraft o styrka. Imorgon tar jag min nya medecin. Den som ska göra underverk ;)
Ingen som helst garanti. Men dock en start, en början. Det kommer att ta flera veckor innan den har sin fulla effekt o balans i kroppen, ja, eller knoppen i mitt fall.

Jag kommer på mig själv med att skriva meningar. Ibland hinner jag bara skriva några ord. .innan jag suddar ut allt om igen. Det där med att det är så många som läser min blogg skrämmer mig lite. Och det har gjort att jag håller tillbaka. Ännu ett utrymme där jag får hålla tillbaka.

"En dag i taget?" frågade systrarna ifrån bilen, när de stannade till.
"..en halv dag i taget..mer går inte.." svarade jag och fick byta lutning på huvudet för att inte tårarna skulle ramla.

 
 






Endel frågar mig om det inte bara är en "vanlig" höstdepression.
Någon undrar om jag m å s t e äta medicin, de ska ju inte vara så "bra" tydligen.


En av de sakerna som skiljer min sjukdom från den vanliga depressionen är de tvära kasten. Det är fullt normalt att komma in i svackor i livet. Många har årstidsdepp. Fullt normalt.
Men i mitt fall så skiftar det från dag till dag - vecka till vecka.
Jag har svårt att planera in i framtiden, just därför. Och kommer det ett "projekt" i mitt liv,- i en svacka ,- har nästan alltid de projekten gått åt fanders.
Så JA, det är nödvändigt i mitt fall med medicin. Precis som epileptiker behöver sin medicin för att inte få anfall,- behöver jag medicin för att hålla balans.

Nu ligger fokus på att jag ska må bra.
-Att barnen ska få en frisk mamma som klarar alla påfrestningar det innebär med att ha små prinsessor.
Nu tar vi en halv dag i taget och så ska allt bli bra tillslut.








































JAG VET VEM JAG ÄR NÄR JAG ÄR HOS DIG


VEM LÄMNADE VEM

-M.H



Jag får inte ihop modell och verklighet, som hon sa, den dära Melissa.
Har alltid annars fått lite kräkkänsla på folk som citerat melissa eller winnerbäck. Nu är jag där.
Herregud. Vad har hänt den senaste tiden efter den senaste kräkkänslan?
En hel del.

"Nyss fick jag lyssna till ditt skratt, du sa att du saknat mig inatt,- det har jag med"
Undrar vad han har för liv egentligen, dendär Lasse. Undrar,- för hur kan man annars sätta alla ord så rätt i en mening, som han sen ger ton till. Beundransvärt.


_________________________________________

JAG har en otrolig vän.
Hon var precis o hämtade barnen. Så jag skulle få några timmar för mig själv och "göra-det-jag-vill", som hon sa.

Det jag VILL
Det JAG vill

OMÖJLIGT




Men jag har lusten att dra duntäcket över mig. Gråta. Gråta tills jag inte har några tårar kvar.
Har provat det förut. Men det funkar inte så. Det finns alltid mer tårar att hämta.

^Jag har inga goda råd. jag ber till gudarna om nåd.^



Nu ska jag ta mig samman. Ta på mig en sporttopp så inte de hemska taxöronen skvallpar fritt. Ser för kul ut. Och jag är inte på humör för att bjuda på det idag ;)
Tänkte springa 8km.. se hur jag ligger till. Har sprungit för dåligt det senaste. Skärpning Engdahl.



__________________________



Jag har ett viktigt beslut att ta.
Livsavgörande. Livsviktigt.
Sen var det de där med att livet redan är skrivet. att om vi bara lyssnar till hjärtat och går på känslan så faller bitarna på plats.
Av sig självt då? . 
   







Kan ingen leva åt mig?
Skicka gärna ett mail med namn, ålder och kön.
Och HUR du skulle leva mitt liv annorlunda?..
Och VARFÖR just DU är den rätte/a att ta sig an uppgiften?
[email protected]

(Du kommer självklart att få tillgång till dina egna tankar. Mina är ur funktion.)
DS.
























VILKEN HÄRLIG DAG

Idag vaknade jag med ett äppeltjäckt leende.
Idag ska jag jobba som gårdfarihandlare aka knalle på julmarknaden i Västervik.
Jag älskar den typ av försäljning och kundkontakt.
Det är ytters intressant hur man på ca 5sek kan göra en kund intresserad eller ej. Ser man den gnutta gnista i dens ögon måste man ligga på. Mitt personliga mål är att locka fram ett leende ur den mest buttra kunden. Har jag också sålt till den kunden är det ^klart & betalt^. En otrolig kick. Jag föddes försäljare. Det är mitt kall. Men jag MÅSTE tro på produkten. Jag kan omöjligt sälja på något jag inte tror på. Vissa klarar det. INTE jag.
 

Idag är en fantastisk dag. Jag vill tro att det är såhär jag mår när jag mår som bäst. Och se,- när dagen kommer ägnas åt något jag älskar göra,- blir den per automatik BRA. Se så viktigt det är att välja det som gör en lycklig. Man blir som man umgås.

Nu ska jag dricka upp mitt kaffe, lägga kylklampar i den lilla kylväskan och öva försäljningsknepen i spegeln ;)
och sen kommer bilen som ska ta mig till wästewik.
Ha en härlig Lördag nu ALLA




"VILKEN MAKT DU HAR"

..sa jag till läkaren när han skrev ut min nya medicin Lamotrigin, och sömntabletter vid behov, på det klassiska gula receptpappret .
- Jaså vad menar du då? sa han och fortsatte skriva..
- Du har makten över mitt mående.
- Men detta är inte mer annorlunda än att skriva ut medicin till någon som har lunginflamation t ex

Han tog den liknelsen för att hjälpa mig att acceptera att det är mitt inre som är skadat, det är inget köttigt sår på låret, eller vätskefyllda lungor som behöver kureras,- det är min själ.
Och visst accepterar jag det. Eller har insikt. Det är nödvändigt för att bli symptomfri. Och jag har goda chanser sa han. Han talade om mig som smart, insiktsfull och förstående, inte som en vän skulle sagt det. Utan som en läkare, någon som läst över 6år, praktiserat, har valt ett yrke i sterila miljöer och disikerat en hjärna. Hans ord är tyngre på så sätt.
Nu skulle han skicka vidare mig till en psykolog som tydligen var väldigt intresserade av sånna "fall" som mitt.. Känner mig som en del av doktor House ;)






Han höll med om att detta var en nystart i livet. Inte bara personligt. Utan relationsmässigt. Framåt march! Men jag skulle vara beredd på en turbulent övergångsperiod då jag succesivt trappar ner den medecin jag ätit i några år och övergår i den som ska ge mig balans. För det är det jag vill. Och från och med nu kommer jag göra val där grunden är b a l a n s. Jag har många runt mig så det är omöjligt att göra livet friktionsfritt. Men jag ska anstränga mig. Det är så många år som är förstörda. Men det finns ingen tid att sörja och det är inte nödvändigt. Jag måste se framåt och fokusera på att leva resten av mitt liv så härligt som jag bara förmår. Och jag har många otroliga byggstenar i den grunden. Vänner som jag aldrig klarar mig utan, min man och mina barn. Och min mans familj. Det är där jag har grundtryggheten. Det är ditåt jag kan falla när jag tappar fotfästet, men så är det även med dem jag blir genuint lycklig.

- I övrigt lyssnar jag på P3 just nu. Musikblabla.. Sköna låtar exploderar  efter varandra. Jag kan inte vara still. -
Ikväll är det fest. Klassträff aka kompisar från förr. FAN va jag vill vara DÄR. Skratta åt minnen, ÅT dem som är där och må gott i goda vänners lag. Kanske även få tillfälle att be om ursäkt till endel jag sårat. - Men det är ju vidare känt att jag burit mig illa åt det senaste. Och det gör ont att jag missbrukat förtroendet så pass att jag inte kan vara där idag. Fan. Men det SKA väll göra ont att fela. Här har jag! -
HA SÅ OTROLIGT KUL O HEJJA 6B! 6B = best forever love ;)

Älskar er speciellt mycket Caroline, Johannes & Christoffer (BFF) <3
















....... Packa upp lite varor som jag handlat. Göra matsäck. Imorgon ska jag på roliga saker. Sånt som kryddar min vardag. Socialt, snackigt och fartfyllt! =)

Lovely friday you´all <3

"STACKARS DOM SOM ALDRIG BRYR SIG - STACKARS DOM SOM ALDRIG TYR SIG,- TILL NÅN ANNAN ÄN SIG SJÄLVA "

"STACKARS HAN SOM INTE GRÅTER - FAST HAN SLÄPAR PÅ ETT HÖGHUS - "

"STACKARS MANNEN MED MEDALJER, SOM BARA PUTSAR SINA MINNEN - HAN SITTER TYST BLAND GAMMALT SKROT OCH KAN INTE SE FÖR ALLT SOT ATT INGEN SITTER MITTEMOT"

"STACKARS HON SOM FLYTER MED, SOM ALDRIG LÄRDE SIG TA SATTS.."

"STACKARS DOM SOM STÄNGER IN SIG....STACKARS DOM SOM TITTAR PÅ"


"......   "



Polly till frukost. Inte bra någonstans. ^Det var detdär med kontroll^.
 Tappar jag kontrollen är jag lika med 0.
-Men så är det idag, jag kan inte bli arg på mig själv, men klart jag blir. Vilken jävla fake man är som predikar om kost och hälsa,- och sen ballar ur så fort något nytt och skrämmande händer i livet.
Fake eller bara männsklig?

Idag får jag min dom. Pappersluntan är kall. Tänk på mig klockan 15.oo







_______________________________________________



Bilder från min barndom och beteenden kommer tillbaka. De spelas upp som en sämre matrix-film.
Matgömmor jag hade.
Gånger jag dunkat mitt huvud i betongväggar för jag inte kunde fatta hur jag tänkte..
Gånger jag låtsades att min mobil ringde och jag svarade högt, så alla skulle höra att
- Aadå, jag kommer hem i tid. Jag lovar..
Så de skulle tro att någon brydde sig.
Killarna, männen och relationer jag avverkat.. - Hur skulle någon v i l j a bry sig?



_______________________________________________________________



DOM SOM VERKLIGEN VILL TA SITT LIV - GÖR DET UTAN ATT HOTA

fyfan vilken lögn. och så jävla fegt att säga så. för skulle du tänka annorlunda skulle det kanske krävas lite engagemang av d i g . nej, fy, du har ju nog med ditt.


____________________________________________________________________



" ALLDELES NYSS FICK JAG LYSSNA TILL DITT SKRATT .
DU BERÄTTA ATT DU SAKNAT MIG INATT,- DET GÖR JAG MED .....
SOM OM NATTEN HAR SETT ALLTING OCH STILLA SJUNGER MED "



______________________________________________________________________


Mannen ringde innan och frågade hur det kändes idag, han syftade på att jag skulle få träffa läkaren.
Jag berättade hur jag kände och om drömmarna jag drömt inatt. Han sa att
- Om det kommer män i vita rockar och har med sig en tröja, -ta i n t e på dig den då!
I vanliga fall skulle jag skrattat. Mest för hans skull. För att ge han poäng. Men min humor har vridits om lite tills idag.

___________________________________________


Har funderingar på att börja med innebandy igen. Känner starkt för det. Och kan inte vänta tills fotbollsträningarna börjar. Jag ska satsa nästa år. Som en seriös comeback när man är en tant på 25. Jo, jag får säga så. För jag hörde om duktiga 98:or. 98:or!!! 14åringar.
Men de e ju klart. Jag var ju själv 14 när man fick komma upp i damlaget och passa med de äldre utan humor. Eller iallafall inte samma humor som vi. Tragiska tyckte jag dom va när de skällde på oss för att vi fnissade, som oftast, i väldigt opassande situationer. Men detär så det ska vara. Nu ska jag Hyschssa på dom.
Det är djungelns lag.

___________________________________________

Ska göra mig iordning och sminka mig ett ansikte. Har glömt att jag kan bli söt. Jo, det kan jag. Jag kan faktiskt bli söt om jag anstränger mig. Kanske tar jag ett kort och visar.. det är ändå en dag att minnas.
Tänk på mig klockan 15. 























L O V E L Y   F R I D A Y


" Att du ENS gick till jobbet? "
































Jo, såhär i efterhand kan jag väll erkänna att jag inte borde förväntat mig så mycket av denna dag.
Denna v a n l i g a dag.
Jag borde ju insett och förvarnat om att e v e n t u e l l t kan-det-bli-så-att jag inte pallar trycket.
Palla trycket. Fan så klent.
Det är ju bara att stå där o veva med spackelspaden. Gnugga ner vax i springorna och dra några tag i ändarna med sandpappret. Men så är det ju just det. Det är ingen större utmaning än så. För jag kan inte räkna med att det eventuellt kan bli en folksamling, en diskussion, framför en lapp, som man annars hade missat. Men just för att man är DÄR, på detta industrigolv som inte utmanar speciellt, -kan en lapp vara av STOR betydelse. Det betyder att man kan stanna upp. Man får "lov" att döda några minuter vid lappen, verka intresserad av det senaste som hänt på marknadsfronten. Suck.

Men jag är för lappar. Mera lappar tycker jag, ja eller,- texter. Igår gjorde jag en ny tavla. och på den vita slitna brickan på vardagsrumsbordet skrev jag texten;
^If people are trying to break you down, it only means that you are above them^
med svart spritpenna. Gillar kontraster i övrigt.
(Om personer försöker trycka ner dig, betyder det bara att du är över dem)
Har blivit lite av ett mantra för mig sedan en fin vän skickade den texten till mig.






___________________________________________________________________



Jag lyssnar aldrig på P1. Vill bara säga det. Inte för att det på något sätt skulle chocka mina närmsta vänner.
Har svårt att chocka dem om ni förstår. Men ändå. Efter första rasten idag så gick jag till min plats..tog på mig radiokåporna och t ä n k t e lyssna på P4 (ni ser) Men samtidigt som jag rullade volym knappen mellan mitt pekfinger o tumspets,- så fick jag lyssna till "Radiopsykologen" på just nämnda P1.
Jag vet inte om det händer er ofta. Jag kan ibland känna att mina tentakler och känselspröt är lite väl känsliga i förhållande till andras.
Idag handlade programmet bara om "insända brev" från lyssnarna. Och jag blev inkastad i ett brev från en 30årig kvinna som beskrev sitt liv. Nej. Hon beskrev MITT. Skillnaderna var inte stora.
Hennes pappa var död. Det är inte min. Men däremot i likhet med hennes,- inte närvarande.
Jag kan rabbla upp det mesta. Men där stod jag. Med hakan i min vänsterhand. På det kalla, hårda industrigolvet med mina oasics skor (som jag egentligen inte får ha för då gäller inte försäkringen OM det skulle hända något med mina fötter, jagvet)
Jag rös och fick den där innerliga känslan av att ^våra liv redan är skrivna^. Att det bara är å åka med¨. Att jag skulle lyssna på detta var bestämt. Och det gjorde jag.
Om du är intresserad av psykologi, så tycker jag att du ska chocka dig själv med att lyssna på P1 för en gång skull. Efter nyheterna kl 20.oo ikväll Torsdag. OTROLIGT utvecklande. Men det är bara vad jag tycker. Kanske för att det berör.












Jag sa till min man idag att det nog måste vara svårt att leva med mig,- jag har ju liksom insett det än n u mer nu när jag fått fysiska papper på hur jag är.

- Det värsta är nog dom tvära kasten mellan lycklig o ledsen. Du kan vara glad innan man går ut med soporna, och sen ledsen när man kommer in igen.



Tänk vilken styrka det krävs av en människa att orka med att leva med en s å n som jag. Det är det verkligen inte alla som pallar. Men också att när det är bra, så är det riktigt bra,- och det är ju det som gör det värt att man orkar på något sätt.
Vissa kallar det bara att älska någon













_________________________________________________________


Om jag skulle smiska mig lite på mina bara lår och tagga inför den ultimata träningsformen j u s t n u i mitt liv. Boxersice
Jag vet inte hur många ni är som har provat det. Men om man känner att man vill maxa sin styrka, uthållighet och kondition,- även känna lite metallsmak i munnen när man är klar,- så stavas det;
 b . o . x . e . r . s . i . c . e

Nu är det ombytning,- upp med håret i en svans och börja peppa sig för att få ur sin maktlöshet, frustration och ångest genom uppercuts, krokar och hopprep.
k ö t t a!! ;)




VAD KAN HON VARA MISSNÖJD MED?
- A L L T


Denna bilden säger endel..








Jag har inte varit hemma länge. Jag var o tränade ikväll. Medelgympa med en otrolig instruktör. 
¨Ge mig lite av dig¨ tänkte jag medans jag gjorde dubbel klapp-hopp x 4 ^ till låten 
Rain over me - Pitbull feat Marc A. 
Det var ett skönt pass. Men när det var dags för streching o avslappning så kom ett slags kväljande obehag genom kroppen. A l l t kom ikapp mig medans jag strechade baksida lår, ljumskar och stjärtmuskulatur. 
Hur vidrig kan man vara? Jag kände bara att jag kunde ställa mig i kön för rakning.















 Solade lite i ståsolariet. Kan inte hjälpa hur mycket jag älskar det. Mig kvittar rynkorna, det är ett senare problem.

Gjorde matlåda.
Lunch: Wook Golden + omelett .
Mellanmål: KESO + torkad annanas, papaya och apelsin m nötter 
..Frukosten får jag göra innan jag går imorgon. för ska jag väll?
Gå eller Cykel - Inga andra allternativ för fröken 10 000steps-minst-om-dagen-och-nu-skärper-du-dig-o-tar-tag-i-de-sista-5kilona-också.











Har känt mig lite märklig idag. Lite manisk, men samtidigt deppig.
Har gjort en hel del i hemmet. Vågar inte ens skriva. Men fina saker som jag nog kommer ha uppe och framme ett tag. Jag får ofta inpulser att skapa. Det kan vara allt från måla om en byrå, tapetsera en vägg, flytta hyllor- möbler-gardiner,till att göra en tavla av knappar. Lägga ner mängder med tid och lim i värmelimspistolen,.och sen helt plötsligt stanna upp. Titta på skiten. Och städa undan den, precis som om det aldrig hade hänt.
Jag har många sånna projekt. Jag startar dem med en e n o r m passion och tänker doktorera i ämnet,- när jag i nästa stund . andas. och inser att de e just s k a p a n d e t jag vill åt. Försvinna in i något. Eller bort.  

^Call me^



Jag ser så fram emot läkarbesöket på fredag.
Ska köpa en blomma till honom. En blomma och ett litet tack-kort med citatet ;

^ YOU NEVER KNOW HOW STRONG YOU ARE..Until being STRONG is the ONLY CHOICE YOU HAVE ^










A N D A S - A N D A S - A N D A S

..och räkna: 1 . 2 . 3 . 4 . 5 . 6 . 7 . 8 . 9 .
10

P O S I T I V A
TANKAR
 DU KAN OM DU VILL













Önska aldrig att du var någon annan.

Man kan aldrig veta hur den människan egentligen mår eller har det.

Många lever bakom ytor o fasader. Det är dom som INTE gör det, trots sina brister, som är beundransvärda. Det är de människorna som vågar krossa fasaden, skrapa på ytan, - som är otroliga.

Vi måste våga lite mer av sånt. Vi måste lyfta fram o berömma de som jobbar med sitt inre.
^En inre karriär är det mest hållbara. Det är den som lyfter upp dig,- när det yttre haft sina bättre dagar ♥ / P






_______________________

Nu sticker jag och tränar o solar på de.
Look good feel good


_








E L E G I






Ikväll bara M Å S T E jag få träna!
Jag har hetsätit´väldigt mycket idag .
Jag har inte tränat något, förutom promenader,- sedan förra fredagen. Sen efter det, är allt en dimma och det känns som om kroppen har blivit en enda stor deghög. Innerst inne vet jag att det inte är så. Men vad spelar det för roll när man ska ^gå på känslan^.
Känslan säger d e g h ö g.


" Inget blir väll bättre av att jag går runt och bestraffar dig genom att ta bort saker du älskar "
 

-så sa han.


- A S - S T R O N G - AS - Y O U - C A N - B E -









 


 




 

 


Vitt Vitt Vitt








Jag målar saker i vitt. Det ger mig ett inre lugn som jag inte kan förklara.
Igår målade jag om svarta ramar till vita ramar. Svarta lyktor till vita lyktor. Träfärgat bokställ till vitt bokställ.
Det var på något sätt befriande att måla om våra bröllopsfotoramar vita. En ny början på nått vis.
Sen om VIT symboliserar allt vi varit igenom, låter jag vara osagt.

Men så idag fortsätter jag med att måla världen vit. Med en pensel skuttar jag runt till winnerbäck och bebis i sin matstol med ett kex varvat med vatten och glädjetjut. Älskade bebis som ger mig kraft.

Vitt med färggranna saker som sticker ut är min paroll. Det är JAG.


    


JAG GILLAR ATT OMGE MIG MED VACKRA SAKER..
 
Men VAD som är vackert är högst individuellt.
 









Det var en gång..




 


Onsdag!- välkomnar vi med en öppen famn!
Men om man får gå tillbaka lite,.. gå tillbaka i tankarna om tisdag. Så var det en väldigt omtumlande dag för mig. Jag kunde aldrig ana vilket pådrag denna blogg skulle ge. Och det känns som om jag måste förvalta detta nu. Om SÅ många mäniskor väljer att följa min personliga resa, iallafall det jag väljer att dela med mig av,- så ska jag ta vara på chansen. Tänk vilken ära.
Ni ger mig så mycket kärlek med era ord. Jag är så rörd över att ni tar er tid, er dyrbara tid, till att skriva några rader till mig om vad min blogg betyder för er. Jag är tagen. TACK


. . . .

Jag har förstört många relationer i mitt liv. Det är en sorg för mig. Jag har betett mig illa och sårat.
Förlåt mig.
Självklart förtjänar var och en av dessa människor en ursäkt face - to - face. Och den styrkan HAR jag nu.
Vi måste våga säga förlåt.
Vi måste förlåta för att kunna gå vidare i våra liv. Det är en enorm känsla att göra upp med sig själv.
^Krypa till korset^
_  _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _

För något år sedan så satte jag mig ner och skrev ett brev. F ö r   h a n d. (Man kan göra det fortfarande;)
Det var till en tjej jag hade gått årskurs 1-6 med. Vi hade, innan jag skrev brevet, inte haft kontakt på mer än 10år. Men hur jag behandlat henne när vi var små förföljde mig långt upp i livet. Jag hade bilder i huvudet av hur jag knuffat ner henne i buskar, sagt att hon var oälskad och ful.
Stackars stackars flicka.
(Och tänk så söndrig JAG var som kunde göra så mot henne.) INGEN ska ta all den skit som jag gav henne
BARA FÖR ATT JAG VAR TRASIG
.
..så jag satte mig som sagt ner och berättade hur jag kände, bad om ursäkt och önskade att hon kunde på något sätt gå vidare och få styrka. Att hon är vacker och en otrolig människa. Det var det jag egentligen skulle sagt,- då jag sa motsattsen när jag var 9år.



Veckor gick och jag visste inte om jag kunde andas ut. Det kändes skönt att ha bett om ursäkt, men det var inte förrens hon svarat som jag på riktigt kunde andas ut.

..Hon svarade med ett även handskrivet brev. Hon tackade för brevet och berättade att hon visst fått frid i själen, att hon inte minns det som så tufft som jag beskrev det. Men jag v e t att jag tog till i underkant. Det var värre än det jag beskrev.
Men hon hade fått frid
Hon var välutbildad, gift, hade barn och strävade mot att göra val som gav lycka och utveckling i livet.

Och jag tror än idag att hon ÄR en så stor människa att hon l ä t mig tro, att det jag utsatte henne för, min fysiska och psykiska mobbning,- inte tog så hårt på henne, så att j a g  skulle kunna gå vidare. Förlåta mig själv. 
Och DET är stort.
VILKEN MÄNNISKA HON ÄR

STOR RESPEKT 









. . . .. . . . . ... . . . . . . . ..








B Ö R J A   L E V A


Hoppas han inte tar tillbaka dig..

va det någon som skrev till mig. Anonymt. Lite fegt tycker jag.
Men man FÅR tycka och tänka som man vill. Väldigt skönt tycker jag. Det är bara det att det oftare är människor som klagar ÄN ger beröm. DET är sorgligt. 
Det som är talande för den människan, som gav mig den kommentaren,- är att den heller inte mår bra.
Jag är bara en hobbypsykolog. Men det räcker nog för att förstå.
Det är när man önskar andra människor illa man behöver se över sitt eget lidande.
Jag hoppas denna människa kommer till insikt.
Jag tillhör inte de människorna som kan slå bort elaka kommentarer. Och det kommer jag få. Det finns alltid människor som vill trycka till. Det är omöjligt att tro att a l l a kommer förstå mig.
Denna blogg har alla tillgång till. Även de människor jag har valt att klara mig utan i livet. Jag har valt bort människor av en anledning. Det behöver inte vara någon specifik händelse just. Det kan bara vara så att man har fått nog av dens sätt att påverka, suga ur musten och sprida negativ energi runt sig. Och det kan man vända o vrida på lite hur man vill. Men jag tror ändå att vi måste vara mer noga med vad vi väljer för umgänge.
^Man blir som man umgås^


Till dig, butter. Klipp ut o spara ;)


En låt kom till mig..

som en gammal vän som det känns sådär självklart med när ni träffas igen efter alla år.



Låten som kom till mig var Lars Winnerbäck - Elegi

http://www.youtube.com/watch?v=7u2m6JxbYWE


Du ser andra halvan av solen när den sjunker i väst
Jag sitter ensam här och undrar var vi hamnar härnäst
Med dig på andra sidan jorden får jag tid till ingenting
Medan natten fäller blå, kalla skuggor häromkring

Vi skulle klara vad som helst, vi skulle aldrig säga nej
Och vad du anförtror åt mig, ska jag anförtro åt dig

En storm på väg i natt, rannsaka och bekänn.
Guds son ska komma nerstigen från himmelen igen.
Du ska stå naken framför sanningen och jordens alla kval.
Han ska pröva din styrka, han ska testa din moral.

Vi står tysta framför skälet, där sommaren tar slut
Som tonårsbarn på hemväg efter gårdagens debut
Nu skulle inget bli som förr, vi var i en annan division
Vi kunde höra höstens mörka vatten brusa under bron

Vi skulle klara vad som helst, vi skulle aldrig säga nej
Och vad du anförtror åt mig, ska jag anförtro åt dig

Och alldeles nyss fick jag lyssna till ditt skratt
Och du berätta' att du saknar mig i natt, det gör jag med
Det är så tyst nerifrån gatan som det aldrig annars är
Det är som om natten här har sett allting och stilla sjunger med

En elegi för alla sorger den där hösten handla om
För en mor som sjukna in, för ett barn som aldrig kom
För skuggan över gårn där aldrig solen lyste in
För en ork som inte fanns, du sakna min, jag sakna din

För en tystnad mellan väggarna som skar genom cement
Två ögonpar i tomhet från september till advent
För en man som gick till jobbet som om inget hade hänt
För en kvinna som sa "allting är förstört, allt är bränt"

En elegi för alla vägar som vi inte vandrat än
För en tid som bara går och aldrig kommer igen

Vi skulle klara vad som helst, vi skulle aldrig säga nej
Och vad du anförtror åt mig, ska jag anförtro åt dig
^¨*

Kan ni överhuvudtaget tänka er..

hur läskigt det är att se att över 500 unika läsare har läst mitt innersta? Har du någon gång skalat av dig alla lager inför någon? Det är nödvändigt i mitt fall.

Jag får mail och personer jag annars inte har djupare kontakt med, som öppnar upp sig för mig efter att jag blottat mig. De berättar ingående om hur de alltid levt med en förvirrad själ. De känner igen sig i det jag skriver. Och samtidigt som jag beklagar måste jag säga att Jag ler. Jag ler för ännu en gång har jag fått svartpåvitt att den innersta resan är den viktigaste kärriären man kan göra i livet. Finna sig själv och VEM man är, och VARFÖR man är som man är. Invecklat? Nej, egentligen inte. Man måste må bra för att människor runt omkring dig ska må bra.

Så vad gör jag nu?
Jag har slängt mig ut till lejonen. Så känns det.




Men idag är det tisdag. Och igår fick jag en uppenbarelse. Vi fortsätter där ifrån.
Tänder i öppna spisen och i pannan för varmvatten. Ger flickorna godmorgonkramar och pussar på pannan och luktar dom i håret.
Från och med nu ska jag bli världens bästa mamma och min egna bästa vän. Min man kommer, om han väljer att behålla mig, få en annan fru. Och jag ska se till att det blir en bra sådan <3





Denna dag är livsavgörande för mig..

Mitt i allt detta har jag fått en diagnos.
Jag har fått någon slags förklaring på mitt beteende, mina ibland galna val i livet och min ständiga kamp mot mig själv. Det var ett återbesök bara, jag skulle få träffa en ny kurator och läkare.

Jag fick en papperslunta framför mig. Den var alldeles varm. Nyutskriven.
Läkaren talade om något ¨smörgåsbord med valmöjligheter¨ på behandlingar.
Pappershögen ljumnade i mina händer.
Jag skulle läsa på, fylla i formulären och frågorna och ta med dem till nästa möte denna veckan. För nu måste det gå undan. Rätt medicin och rätt terapiform. Det var till sin fördel att jag inte "drogade" eller använde något slags annat substitut för att kväva känslorna som väller fram av sjukdomen. "..Oftast så knarkade man. Eller var fast i alkoholmissbruk..." Jag har "bara" mitt hetsätande när jag tappar greppet. Men sen stämmer jag in så rysligt bra på alla symptom den ger. Tänk att ALDRIG ha blivit förstådd. Tänk att man ALLTID har kännt sig annorlunda och märklig. Sen får du läsa en text som till punkt o pricka förklarar hur du funkar. Det enda man behövde byta ut i texten var mitt egna namn istället för "man" 
Om man bara satte mitt namn i texterna så skulle man kunna skicka med luntan som en slags manual med mig.  

http://www.1177.se/Varmland/Fakta-och-rad/Sjukdomar/Manodepressiv-sjukdom---bipolar-sjukdom/



"När man är manisk kan man förlora omdömet och bete sig på ett sätt som skapar problem när det gäller till exempel relationer, arbete och ekonomi. När man är deprimerad kan allt kännas svårt och man kan förlora livsglädjen.."

"..Under en manisk period är det vanligt att man är överdrivet upprymd, överaktiv och har ett extremt stort självförtroende.."

"Både arv och miljö är viktiga orsaker till att man får manodepressiv sjukdom.."

"Har man släktingar med manodepressiv sjukdom är det bra om man är uppmärksam på tecken som kan tyda på att sjukdomen senare övergår i manodepressiv sjukdom..."

"Oftast är det någon stressande livshändelse, framförallt i sjukdomens tidiga skede, som orsakar en ny sjukdomsperiod......mani kan utlösas av yttre påfrestningar....långvarig stress...omgivningens sätt att reagera..."


___________________________________________________________

Symtom och diagnos

Stora variationer i hur sjukdomen utvecklas

Sjukdomsförloppet vid manodepressiv sjukdom kan se mycket olika ut för olika personer och kan även förändras med tiden.

Manier kan vara kraftiga med psykotiska symtom, så kallad bipolär sjukdom typ 1, eller lindrigare med endast lätt ökad aktivitet, så kallade hypomanier eller bipolär sjukdom typ 2. Om man får en svår mani kan man bli så uppvarvad att man tappar omdömet. Man kan också bli så aggressiv att man blir farlig för sig själv och andra.

Vid depression finns risk för självmordsförsök och självmord. Därför behöver man ofta få vård på sjukhus, medicin och vara sjukskriven under den tid det tar att tillfriskna.

Vanligen börjar sjukdomen med några depressiva episoder före den första maniska perioden. I början kan det ta tre till fyra år mellan återfallen.

Ibland förekommer så kallade blandepisoder med både maniska och depressiva symtom samtidigt. Sjukdomsepisodernas längd varierar också. En del har mycket långvariga manier och depressioner, medan andras symtom endast varar några få dagar.

De flesta som har manodepressiv sjukdom är helt utan symtom mellan sjukdomsepisoderna, medan andra har ständiga humörsvängningar eller konstanta depressiva eller maniska symtom.

Mani

Vanliga symtom i den maniska fasen är

  • förhöjd sinnesstämning
  • ökat självförtroende
  • överaktivitet
  • irritabilitet.

Ibland minskar också sömnbehovet. Andra symtom kan vara att man gör vidlyftiga ekonomiska och sexuella utsvävningar. Om man inte får behandling kan det leda till att man blir aggressiv, orolig och omdömeslös. Vid depression brukar man ha de flesta av följande symtom:

  • nedstämdhet
  • håglöshet
  • glädjelöshet
  • koncentrationssvårigheter
  • dåligt självförtroende
  • sömnbesvär
  • ökad eller minskad matlust
  • känsla av hopplöshet
  • minskad sexuell lust.

Om depressionen djupnar blir man ibland trött på livet och kan få självmordstankar. Det är viktigt att man söker hjälp, eftersom symtomen kan förvärras om man inte får behandling.

_____________________________________________________________












Så nu väntar en tuff tid där jag får gå ner på mina bara knän för min man. Prata, älta och öppna upp sig. Vända mig in-och-ut  för honom. Kämpa för att få tillbaka någon slags tillit.
Jag får bo kvar. Vi tar en dag i taget.

Det är när man går med listor på allt som vi har i hemmet och tillsammans, allt vi har samlat på oss under 5år tillsammans.. det är när man går igenom allt i de gamla lådorna, i skåpen man aldrig öppnar,- det är då man ser vad man HAR där. Vad man inte visste att man hade. "..om man inte har saknat det så har man ingen användning av det längre,..de e bara o kasta"- är min paroll när jag rensar ur garderober eller lådor. Men i detta fallet gäller inte den regeln.
Den regeln finns inte med i detta livsspel.
Nu gäller det bara att kasta tärningen rätt.


Min värsta fiende..

..önskar jag detta. Man brukar annars säga att man i n t e önskar sin värsta fiende,- just det man går igenom, men det gör jag. DETTA önskar jag alla idioter som har betett sig illa. Denna fysiska smärta i hjärtat borde finnas som straff istället för ynka penningböter.
Det sliter, river och tär i mitt hjärta. men de är vad jag ska ha. här ha jag! .

 



Att besvara frågan "vem ska ha den vita ljusstaken?" känns lika jävla oviktigt som "vem som ska ha micron".."den vita hyllan med lyktan o böckerna"... Materiellt jävla skit.
Det är nu ytligheterna säts på sin spets. Vad är båtarna, bilarna, köksmöblerna och skostället i jämförelse med den lycka vår familj kände när vi hade det som bäst.

             Jag är så förtvivlad. Jag har svikit och trampat på min mans tillit.
Jag vill inte tro att detta är slutet. Men hur skulle detta kunna vända?
Vi har bokat möte. Parterapi. Jag ser det som en möjlig återförening. Men det är hur Jag känner. Jag kan inte göra annat än att kämpa. Bygga upp ett förtroende igen.
^det tar lång tid att bygga upp ett förtroende, men det går fort att rasera^











När man går emot alla sina principer..

då känner man sig väldigt ynklig. Och så är fallet. Jag har svikit.
Jag är så otroligt nedtrampad i skon och det är inte mer än rätt.

Han är den perfekta. Han gör alla rätt. En otrolig pappa och omtänksam i sin omsorg av barnen. En alfahane som dräper och lägger kött på matbordet. En man som ringer instanser när det krånglar, städar när det är stökigt, tvättar när det behöver tvättas, jobbar för att kunna betala och vill ha fred på jorden.
 
Jag har länge kämpat emot mina innersta känslor. Dövat dem och gått emot magkänslan. Jag ville att det skulle bli som vi hade tänkt oss från början. Vi sa ju så. Hela livet ut. Han hade t om börjat rita på huset som vi skulle bli gamla i. Dit barn och barnbarn skulle komma o bli ompysslade när de själva var uppe i det vi har varit nu. En häktisk o sårbar tid. Det var så vi hade tänkt.

Det var han som fick mig på benen efter en turbulent uppväxt. Det är tack vare honom som jag är här idag. Han såg till att jag fick hjälp med mina problem. Han har lärt mig börja tycka om mig själv. Han har funnits där och gett mig två fantastiska flickor. Han visade att han älskade mig när jag var som tyngst. Han är mannen jag respekterar mest i mitt liv. Han är en fantastisk förebild för våra döttrar.
Men när hjärtat talar sitt tydliga språk så måste man lyssna. JAG måste lyssna. Jag kan inte lägga locket på. Jag är inte sån som person. Jag måste vädra och ventlilera. Om o om igen.

Vi är två olika människor, raka motsattsen. Det var charmen i början. Men nog det som gjorde att vi gled ifrån varandra.
Man orkar inte kompromissa om allt ,- om vilket tv program man ska se tillsammans,  om vilken mat som ska lagas, vart man ska på semester, - vilket bl a har slutat med att jag alltid har fått laga två maträtter eftersom han inte vill äta så hälsosamt som jag. Jag vill leva och andas träning, hälsa och kost. Han har sin jakt, hundar och fiske. Vi har inte mycket förståelse däremellan. Men vi har alltid förstått att den andre behöver sin passion.
Jag älskar när människor har en passion. Jag tycker att det är livsnödvändigt. Men det senaste har vi egentligen bara turats om att ta hand om barnen, vi har delat och tjivats om "egentid", varit bittra på varandra och hållt varandra tillbaka. Det är inte så jag vill leva. Och det är inte i den mijlön jag vill att flickorna ska se sina föräldrar. Jag vill kunna göra en high five i dörren innan träningen eller när man fixat ett vardagsproblem. Men det fanns aldrig där.
Han gladdes över min personliga framgång och min förändring det senaste året. Jag har gjort en enorm förändring,- fysiskt och mentalt. Jag är en helt ny människa och har hittat mitt sätt att leva. Han har inte förändrats något. Ingenting,- och det ska han heller inte. Han ska vara sig själv rakt igenom. Det är just därför beslutet om att vi ska skiljas kommer. Båda måste få blomma. Ingen ska behöva hålla någon tillbaka. Vi måste leva livet och visa våra barn att det ibland gör riktigt ont innan det känns riktigt rätt.

Detta är mina ord. Han håller säkert inte med om allt.
Han är arg och besviken. Med all rätt.
 
Nu måste vi bara vara vuxna och ordna detta så det blir bra tillslut.



SKIT SKA FAN SKIT HA


PowerBoost

Denna blogg är som den är.
Det är ingen måttstock över hur andra skall leva sitt liv. Detta är nämnligen bitar ur MITT. Bitar, kom ihåg det.

Jag har haft ett krokigt liv som format mig lite annorlunda och jag skall med bilder och text ge inspiration, kraft och gnista till ditt liv. Mitt liv är inte som andras är mest.



Det som egentligen drar mig för att skriva en blogg är 3 faktorer:

* Jag vill vara BÄST på det jag tar mig för,- allt annat är ett misslyckande. Och eftersom jag inte är så duktig på allt man ska kunna för att göra en SNYGG blogg,- så får jag helt enkelt svälja stoltheten och bidra med gnista och personlighet.

* På tal om snygg, Där har vi det ytliga. Jag är extremt ytlig. Det är det jag inte tycker ska få stå i centrum. Alltså,- fixeringen. Men jag varvar det med ironi och distans, så ni får allt köpa det ändå.

* Bergodalbana.
Min ständiga kamp mot en balans i livet. ¨Jag är en av de människor som äntligen fick hjälp för min psykiska ohälsa. Ja, jag är psykiskt sjuk. På riktigt. Det är tabu och därför nog den största faktorn till att jag först valde att inte skapa en blogg. Jag har hela mitt liv levt med ångest, posstraumatisk stress, ätstörningar och fel självbild.

Jag kan idag se att jag gjort saker, hamnat i situationer och valt fel,- utifrån mitt mående i livet.
Jag har idag hjälp i form av medecin mot ångest,-depression och ätstörningar, KBT-terapi och även krympt min närmsta omgivning till ett fåtal naggande goda människor som älskar o vill mig väl. Men det är en evig kamp jag för. 
Jag har alltid haft höga toppar o djupa dalar. Nu försöker jag hitta ett mellanting. Det är MIN motivation och vilja. Hitta  b a l a n s så jag funkar och kan utvecklas till en människa som kan vara älskad av sig själv och lust att leva. .



Så härifrån börjar vi. Eller fortsätter. Och glöm inte, jag är bara människa. Är jag hård och oövervinnerlig ena dagen,- så kan jag vara skör och ängslig nästa. Men det är JAG och vi jobbar på det!,- häng med om du vill!


Kram






 .Älskad Vän.


Välkommen till min nya blogg!


RSS 2.0