powerboost

Ingen återvändo.
Men nu gäller det att samla kraft o styrka. Imorgon tar jag min nya medecin. Den som ska göra underverk ;)
Ingen som helst garanti. Men dock en start, en början. Det kommer att ta flera veckor innan den har sin fulla effekt o balans i kroppen, ja, eller knoppen i mitt fall.

Jag kommer på mig själv med att skriva meningar. Ibland hinner jag bara skriva några ord. .innan jag suddar ut allt om igen. Det där med att det är så många som läser min blogg skrämmer mig lite. Och det har gjort att jag håller tillbaka. Ännu ett utrymme där jag får hålla tillbaka.

"En dag i taget?" frågade systrarna ifrån bilen, när de stannade till.
"..en halv dag i taget..mer går inte.." svarade jag och fick byta lutning på huvudet för att inte tårarna skulle ramla.

 
 






Endel frågar mig om det inte bara är en "vanlig" höstdepression.
Någon undrar om jag m å s t e äta medicin, de ska ju inte vara så "bra" tydligen.


En av de sakerna som skiljer min sjukdom från den vanliga depressionen är de tvära kasten. Det är fullt normalt att komma in i svackor i livet. Många har årstidsdepp. Fullt normalt.
Men i mitt fall så skiftar det från dag till dag - vecka till vecka.
Jag har svårt att planera in i framtiden, just därför. Och kommer det ett "projekt" i mitt liv,- i en svacka ,- har nästan alltid de projekten gått åt fanders.
Så JA, det är nödvändigt i mitt fall med medicin. Precis som epileptiker behöver sin medicin för att inte få anfall,- behöver jag medicin för att hålla balans.

Nu ligger fokus på att jag ska må bra.
-Att barnen ska få en frisk mamma som klarar alla påfrestningar det innebär med att ha små prinsessor.
Nu tar vi en halv dag i taget och så ska allt bli bra tillslut.