JAG ÄR INTE LÄTT ATT LEVA MED - MEN DET ÄR ÄNNU VÄRRE ATT BEHÖVA LEVA MED MIG SJÄLV

En sak som är tydlig med mig är min öppenhet.
Jag får mycket pikar om hur otroligt öppen jag är,- vissa tycker det är befriande och vissa vrider och vänder sig i stolen mittemot. Det händer,- då o då.
VISSA VILL INTE VARA ÖPPNA-
jag har förstått det nu.
För jag har länge trott att alla önskar att de fick vara mer öppna och ärliga.
Men så är det inte.
Jag menar aldrig att vara elak, det vet ni.
Men jag gillar att ligga på gränsen. Men ser jag att det gick över gränsen och att personen verkligen tog illa vid sig,- gör det ont i mig.
Jag är aldrig syrlig för att skada.
Jag vill säga det med glimten i ögat, det där är en gåva inte alla besitter , och ibland så kanske inte min , enligt mig, - tydliga blinkning på slutet uppfattas.
Den missuppfattas helt enkelt.

Men det kittlar mig att ligga på gränsen och är endel av hur jag alltid varit.
Det är otroligt jobbigt om det är så att det skadar och det värsta tycker jag är om det rör dom närmsta, att de känner sig generade eller inte tycker om mina yttringar. Oftast är det då om mer personliga saker.
Förlåt mig,
..jag kan inte riktigt skilja på varför någons problem skulle vara annorlunda emot någon annans.
Vi alla drar oftast samma last med ekonomi, relationer & kärlek osv
Är det inte så?
Jag har inte fått lära mig att hålla igen.
Tyglas.
Har jag bara kommit fel?
Ibland får jag känslan att jag är i helt fel kultur.
För visso är jag ju det då min pappa är Canarisk, och min spanska ådra pumpar hårdare än något annat.. men jag känner mig FEL, helt enkelt.
.. Vi bygger upp någon värld om att vi m å s t e passa inom en viss ram för att vara lagom.
Ni har hört det förr.
Inte sticka ut.
NejförfanINTEstickaut!
LAGOM
Och sen måste du ä n d å,-pånågotsätt,- vara egen, cool och ball.
Har riktigt svårt för det.
..samtidigt som jag gillar rutiner, volvo och villa ..
^ Du är unik, precis som alla andra ^
Jag håller med om att mitt sätt inte får skada mina närmsta eller medmänniskorna omkring.
Men kan vi inte mötas, bara liite,- och kanske tagga ner fasaden vi har,- som många är så otroligt rädda för att krossa.
Många är så rädda för att spräcka ytan, att MITT sätt att vara helt enkelt blir h e l t fel och det enda jag kan göra är att be om ursäkt för att jag är den jag är.
Ta tillbaka..
..och lova att jag aldrig mer ska nämna ditt o datt.
Med respekt för det kniper jag om man så ber om det.
Givetvis.
Det är svårt att försöka tröka ner mig och mina +5.8kg (som jag gått upp sen jag sjukskrevs) ,-
ner i mallen och tygla mig och bete mig vackert.
Två tårtor som provocerade nått otroligt.
Men goda blev dom,- trots sitt syndiga utseende.


________________________________________________________


















.



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0