Minimera skadan..
" Jag funderar en hel del på det där. Hur barn överlag är mer lyhörda för omgivningen än vad vi kan tro.
Jag minns barndomen som ett minfält. Det gällde att hela tiden parera för de vuxnas utbrott. Att trippa på tå för att allt skulle vara lugnt och sansat, för att ingenting skulle spåra ur. Tidigt i livet tog jag på mig rollen som balansgeneral. Om några i familjen bråkade såg jag som min uppgift att se till att detta omedelbart upphörde.
Jag var fredsmäklaren.
Vad gör det med ett barn? Hur har vuxna jag påverkats av den roll som jag hade som barn? Kan det vara därför som den vuxna jag aldrig visar känslor? Jag funderar på det där.
Jag har inte fått ett raseriutbrott på över 20 år. På lika lång tid har jag gråtit en eller två gånger. Beror det på att det aldrig fanns utrymme för det i min barndom? Så måste det väll vara.
Är det pågrund av min barndom som jag kan känna en annan människa bli irriterad eller ledsen eller arg på 30meters håll? Jag har ett absolut gehör för skiftningar i folks temperament. Jag märker omedelbart när ett trevligt samtal lossnar från tryggheten och långsamt förvandlas till något helt annat. En oförsiktig formulering vid en middagsbjudning och jag upptäcker genast att saker och ting sätts i rörelse. Och jag känner ett magnifikt obehag. Beror det på min barndom? Jag antar det.
Det fanns så mycket skörhet i det där. Jag minns när mamma för några år sedan berättade hur hon och pappa bestämde sig för att aldrig bråka inför oss barn. Hon sa att han tyckte att det var ett bra beslut och att hon var stolt över att de lyckats med det. Jag minns att jag häpet, nästan förfärat tänkte: Herregud. Hon har helt glömt bort alla vansinniga gräl, allt skrikande och smällande i dörrar. Det finns inte kvar i henne. Det har aldrig hänt.
Mamma förträngde det där. Man gör väll det för att skona sig själv.
Jag går till Amanda, lägger mig med henne i soffan. Lägger en hand på hennes mage. Den har fått konturer.
Man ser tydligt att den är i produktion.
Och jag inser alltmer att alla föräldrar skadar sina barn genom sitt eget bagage. Vår uppgift är inte att vara perfekta föräldrar. Vår uppgift är att minimera skadan. "
/Att vara med henne - Alex Schulman
.
