Läsarfråga forts...
OM jag bara visste, men tyvärr vet jag inte hur ofta det svänger. Har skrivit av mig lite när de har varit jobbigt, ibland orkar jag inte ens det. Men under ett halvår kanske det har svängt 4 ggr framochtillbaka! Bra, dåligt, bra, dåligt. Ja, prata ja... Fy så jobbigt, men kanske ett måste? Har ju saker sen barndomen, eller tonåren som kanske varit en utlösade faktor? Usch, jag är vilsen. Varje gång jag fått en "prat-tid" bokad så har jag -rymt- Struntat i o dyka upp helt enkelt, för att nån annan ska se mig SVAG, den tanken är avskyvärd. Men Pernilla tack för dina ord, och nästa gång jag hör av mig kanske jag är så modig så jag skriver ett meddelande till dig på facebook. Vem vet? :) Tack fina DU <3
Svar: Att skriva kan vara skönt för många. Man får liksom hitta SIN grej där man kan ge utlopp för sina känslor.
ALLA känslor.
Och man FÅR visa känslor. Skratta. Gråta. Hata och Älska. Sen alla de gråzonerna mellan dem.
Jag gjorde också så som du gjort. Jag visade mig aldrig på samtalstiderna jag hade bokat. Mest för att jag kände ångest inför att öppna upp mig inför någon jag inte kände att jag klickade med. Men säkert också för att jag inte var redo för det.
Men nu kan jag inte vänta på nästa samtalstid och tanken av att bli hjälpt känns befriande.
Och du, klart du ska skriva till mig. Skicka bara ett hjärta så förstår jag. Och du gör mig lite mindre ensam om dessa tankar och beteenden.
Mängder med omtanke till dig <3
KRAM
